Den rakriktande longeringen bygger på teorin att alla hästar är mer eller mindre skeva diagonalt, det kan liknas vid att vi är vänster eller högerhänta. För hästen innebär detta att den lägger mer vikt på antingen vänster eller höger framben och bog, detta påverkar i sin tur rörelsemönstret för bakbenen på ett negativt sätt. Ha i åtanke att hästen redan från start är framtung av naturen, lägg sedan till skevheten plus ryttarens eventuella vikt så kan man börja förstå att det snabbt kan skapa problem/skador.

Denna skevhet blir tydligast då vi arbetar våra hästar på böjda spår, en rörelse som hästen i vilttillstånd sällan eller rentutav aldrig utför iaf inte på det sätt som vi ber den om.

Vi märker denna skevhet som att hästen har ett ”lättare” respektive ”svårare” varv, den faller in och gör volten mindre i ena varvet och i det andra vill den förstora volten genom att falla ut över den yttre bogen.
Denna diagonala skevhet skapar stora bekymmer för hästen och dess framtida om den inte uppmärksammas och åtgärdas i ett tidigt skede.

I den rakriktande longeringen arbetar vi med att få hästen att fördela sin vikt mer till sina bakben som på så vis gör att den kan balansera sig korrekt och bära upp sin kropp på ett hållbart och framförallt stärkande sätt. Vi eftersträvar en stark bålmuskulatur samt en välutvecklad överlinje med en uppåtsvingande rygg.